Bäst, fortast, och längst...

publicerat i Allmänt;
Jag läser bloggar, tidningar, tips, böcker, ja allt jag kan komma över vad gäller träning och det blir lätt att man tar allt på för stort allvar. Man skall göra det på bästa tid, längsta distans, tyngsta vikterna, i snyggaste träningskläderna och på hippaste gymmet. Man skall utvecklas hela tiden och kunna säga att man har uppnåt det ena eller andra målet. Det är lätt att det blir ÄNNU ett måste i livet! Träning ÄR bra för oss men inte om det blir ytterligare ett stressmoment. Skall man behöva ha sprungit ett maraton, gjort en klassiker, tränat 2 pass om dagen, tagit ut sig så man spytt för att man skall vara nöjd?
Jag tror inte längre på snabbare, tyngre och att ta ut sig till bristningsgränsen som jag gjorde förr. Däremot tror jag kroppen mår bra av de flesta former av träning men på en nivå som är anpassat för balans. Tvinga aldrig kropp eller huvud att utstå nåt som bryter ner, det gäller i allra högsta grad mig själv.

http://www.youtube.com/watch?v=cTkvZPOToSQ (Träning i "lagom" form :-)

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Eleonor:

Har slutat jämföra träningstimmar med kompisar. Men jösses vilken skön känsla kroppen har efter ett riktigt tufft träningspass. Endorfiner och adrenalin i massor! Den känslan kommer jag alltid vilja uppnå hur gammal och förståndig jag än blir.

Svar: Härligt Eleonor! Man skall ju göra det som kroppen klarar men kanske inte ta det till en absurd nivå där man bryter ner den. Endorfiner är hur bra som helst så dom vill man ju inte vara utan;-)
Anna Hamrén

Kommentera inlägget här :